Josefine Fransén, violoncell

Läsåret 2019/20 | Josefine Fransén, cello från Svärdsjö. | Gymnasiet årskurs 3, inriktning klassisk musik.

5 snabba till Josefine:

Hur kom det sig att det blev cello för din del?

På ett sätt var det kanske mest av en slump. Min storasyster skulle börja spela och vi fick båda komma på en utbudsdag arrangerad av Kulturskolan. Bägge två fastnade vi för cello.

Hur kom du först i kontakt med Musikkonservatoriet Falun?

Dels genom att min äldre syster gick här, men jag har också gått på skolans Högstadiesatsning. Främsta skälet till att jag började var kanske inte utbildningen som sådan, utan det faktum att det kändes tryggt eftersom jag trivdes i miljön; jag kände ju redan många lärare och lokalerna. Kanske hade det varit »smartare« att välja Naturprogrammet eller någon annan mer teoretisk inriktning, men nu är jag inte så säker på att natur varit bättre. Den trygga miljön var utgångspunkten men kanske också förutsättningen för att jag skulle kunna fastna för musiken.

Har du alltid haft drivet inom dig själv?

Jag har kanske inte riktigt haft känslan jag-ska-bli-cellist-till-varje-pris. Jag värdesätter fritiden utanför musikbubblan, men jag har ändå under åren på skolan planerat så att jag kunnat öva minst tre timmar om dagen även om det varit mycket annat i skolan. Har man sina rutiner så går det lätt att öva, allt handlar om prioriteringar. Generellt har jag haft ganska lätt för mig, men kanske mycket av det hänger samman med just planering.

Vad är det som Musikkonservatoriet Falun primärt gett dig, tycker du?

Alla upplevelser, alla projekt, alla konserter! Jag är väldigt tacksam över att jag fick uppleva jubileumsåret som kulminerade i jubileumsveckan 2018. Inte bara att få delta i jätteorkestern då vi gjorde hela Rimskij-Korsakovs »Scheherazade« utan också panelsamtalet med Göran Greider och Sven-David Sandström som jag och en klasskamrat fick förmånen att moderera. När får man chansen att göra något sådant igen, frågar sig Josefine retoriskt och skrattar.

Vad tror du nu händer efter dessa år vid skolan?

Det vore skönt för egen del att få uppleva allt från mitt eget perspektiv, att upptäcka själv vad jag vill göra med min cello. Jag är ju nyfiken på andra genrer än den strikt klassiska som vanligtvis cellon förknippas med och jag tycker det skulle få vara spännande att använda mitt cellospel på så många sätt som möjligt. Orkester absolut. Men att ha en egen kammarmusikgrupp och vara ute och spela, studiojobb – det finns så mycket jag skulle vilja göra. Får jag drömma fritt tror jag att jag helst vill komma till celloklassen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, eller till Köpenhamn.

Leif Åke Wiklund