Agnes Lax, fiol

Läsåret 2019/20 | Agnes Lax, fiol från Gällared. | Högskoleförberedande utbildning (HMU) årskurs 2, inriktning folkmusik.

6 snabba till Agnes:

Vilken är din bakgrund, Agnes?

Jag är uppväxt i Gällared i Halland. Som så många andra började jag i kulturskolan när jag var åtta år. Jag ville spela fiol och från början var repertoaren blandad. Men efter några år var jag på ett folkmusikläger där riksspelmän från Halland ledde och något hände inuti mig själv. De var väldigt entusiasmerande och jag överväldigades över hur svängig folkmusik kunde vara! Då tändes verkligen lusten till folkmusik.

Visste du tidigt att du ville syssla med musik?

Musik har alltid varit enda valet. Jag kollade in olika estetiska program och jag valde att gå i Falkenberg där det var många blandade genrer. Jag hade nyckelharpa som huvudinstrument men tyckte det var roligt och intressant att få testa olika genrer. Vi fick lägga snygga stråkmelodier och -pålägg på poplåtar något som jag tyckte var lika roligt som lärorikt, men där fanns också folkmusik, jazz och klassiskt. Under den tiden var jag även med i en ungdomsensemble »Hallandsfolk« som spelar mestadels Halländsk folkmusik under ledning av Greger Siljebo (även han en gammal elev på Musikkonservatoriet Falun). Det är bland det roligaste och mest lärorika jag varit med i och där jag har lärt mig extremt mycket om det professionella musiklivet.

Vad fick dig att komma till Falun?

Jag hade Musikkonservatoriet Falun i åtanke redan när jag skulle söka gymnasiet och satt och googlade folkmusikutbildningar. Men när jag var femton tyckte jag det var långt till Falun, det var lättare att flytta hemifrån när jag var nitton och kände mig både mognare och tryggare. Ändå var jag jättenervös när flyttlasset gick och att jag skulle bo ensam så långt hemifrån. Men det gick verkligen snabbt att komma in i allt på skolan eftersom alla delar samma intresse. Jag tycker Falun är en väldigt mysig stad, lagom stor; för mig kändes det som ett perfekt steg att ta. Lite exotiskt var det också för mig att komma så långt upp i landet där musiktraditionen är så stark som den ju är i Dalarna. Hallands folkmusik har betytt massor för mig och gör fortfarande, folkmusiken där är glad och jag gillar det. Men här uppe har jag verkligen breddat mig med olika spelstilar något som berikat mitt spel enormt.

Vad är då karaktäristiskt för skolan?

Att det känns lite som på de där lägerveckorna jag var på som barn – fast hela tiden! Det känns inspirerande att vi alla får arrangera våra låtar, jag uppskattar kreativiteten, delaktigheten och den stora roll vi får. Vi får träffa legendariska spelmän som Per Gudmundsson och Ale Möller, och vi har ett spelmanslag som jag leder och som regelbundet deltar i studentspelmanslags-VM. I år verkar vi bli strax över 30 stycken vilket är riktigt häftigt!

Vad händer härnäst?

Jag hoppas självfallet att jag ska komma in på musikhögskolan, det är ju därför jag går här i Falun. Jag lockas mest av den traditionella nordiska spelmanstraditionen och hoppas i framtiden att kunna verka som musiker och vara med i olika grupper. Men jag skulle också vilja vara musiklärare för jag vill kunna föra vidare vad jag själv fått från tidigare lärare och spelmän. Det är så mycket som folkmusiken gett mig. Inte minst glädjen och allt detta vill jag kunna ge tillbaka. Den muntliga traditionen är viktig.

Vad kommer du att minnas från tiden i Falun, tror du?

Gemenskapen! Alla är här av samma anledning. Man får chansen att utvecklas så mycket som det bara går. Jag ser det också som positivt att alla övar mycket och gör det till en kul grej. Här finns verkligen en övningstradition, den har jag inte stött på tidigare i samma utsträckning. Det går inte att utvecklas annars.

Leif Åke Wiklund