SKICKA DIN ANSÖKAN Musikkonservatoriets logotyp

Elin, åk 1, klassisk sång

Jag heter Elin och jag går mitt första år, med klassisk sång som inriktning. Jag har flyttat från Göteborg, där jag gick i Brunnsbo musikklasser från år 4 till 9. Eftersom jag redan gått ett år på ett annat gymnasium läser jag nu musikämnen (som satslära, gehör och musikhistoria) med ettorna och övriga, gymnasiegemensamma ämnen med tvåorna. Det fungerar väldigt bra och jag är glad att våra scheman är så individuella och anpassningsbara.

Att jag inte sökte hit från början var dels av rädsla att inte komma in, dels att jag inte kände mig vuxen nog att flytta hemifrån. Men ack så fel jag hade! Jag kom in och snart fann jag mig ett rimligt boendealternativ; kollektiv. Vi är fyra stycken konservatorieelever som delar på hyra, mat-, städ- och annat hushållsansvar. Jag trivs väldigt bra med det. Att hyra lägenhet själv hade nog varit mer ensamt, antagligen också tråkigare.

Vårt kollektiv är ganska välutrustat, det finns till exempel diskmaskin, mikro, ugn, två badrum, kyl, frys och tillgång till tvättstuga. Saknas något av detta där du bor står dock skolan öppen i stort sett alla dygnets vakna timmar -även helger och lov. Här finns tvättmaskiner, duschrum, kök, skåp där man kan förvara mat och porslin, kaffekokare och en massa trevliga människor att fika, dabba rytmer eller prata med. Ibland känns skolan nästan mer som ett extra hem eller en fritidsgård än en faktisk skola. Jag hade nog känt mer hemlängtan ifall det varit på annat sätt.

Sånglektionerna jag har för Anita Soldh ger mig väldigt mycket, både de som är individuella (40 + 40 min i veckan) och de som är med hela sångklassen (40 + 80 min i veckan). Hon är väldigt pedagogisk och har stor yrkeserfarenhet som operasångare. Anita kan, bland annat genom att tala bildligt, få det abstrakta röstinstrumentet att kännas både seriöst och förståeligt. Jag har uppmärksammats på så mycket både i sång och uttryck på bara några månader. Det finns mycket i min sångteknik som jag inte reflekterat över innan, då jag främst sjungit i kör. Då är det spännande att ha en lärare som lyssnar så intensivt som Anita, kommunikationen sker direkt och låter det bra är hon inte sen att tala om det.

 

De gemensamma lektionerna där vi sångare (både från gymnasiet och HMU), ackompanjerade av pianist, kan framträda för varandra är också väldigt viktiga för vår utveckling. Vi har två sådana lektioner i veckan och där är det mycket fokus på uttryck och att vara scenisk. Något av det bästa med dessa tillfällen är att man inte behöver vara helt färdig med sitt stycke, det får lov att fortsätta växa fram. Man får ställa sig framför gruppen bara man kan det man ska utantill och har repeterat ordentligt med Ingela, ackompanjatören.

Det här är verkligen en inspirerande miljö på det sättet att människor tar sig och sina instrument på allvar. Övningsmoralen är hög, det hörs musik var du än vänder dig i skolbyggnaden och du lär dig förstå att musicerande inte bara handlar om talang, utan också om slit och engagemang. Elever och lärare har mycket större visioner och mål än på min förra gymnasieskola och över lag läggs det både mer tid och energi på musikämnena här än där. Vi förbereds för att kunna söka oss vidare till musikhögskolor och för att, på längre sikt, ha musiken som yrke. Det var inte alls samma sak på estetprogrammet jag gick förra året så jag är glad att istället ha hamnat här. Jag har vuxit väldigt mycket och ser fram emot att spendera mer tid på denna plats, i denna fina, lilla, trygga stad.


På min förra skola fanns det mycket stereotyper kring “estetare” som inte var så kul att ha omkring sig. Miljön här är väldigt annorlunda, det finns inte lika mycket “vi och dem”. Skolan har en salig blandning av dialekter, instrument, genrer och åldrar men sammanhållningen är god, folk har aktivt sökt sig hit och vi delar alla ett intresse. Man ser lätt förbi varandras olikheter och förenas i det man har gemensamt, musiken och en dröm om att få ha den nära, hela livet.