Teodor Lontos, komposition

Läsåret 2019/20 | Teodor Lontos, komposition från Strängnäs. | Gymnasiet årskurs 3, inriktning komposition.

6 snabba till Teodor:

Hur började allt för dig?

Jag kommer från Strängnäs och som för många andra var det i den kommunala musikskolan allt startade, i mitt fall med kornett som är ett litet mindre instrument än trumpet. Det som lockade var att min äldre bror spelade trombon, jag ville spela något annat instrument men ändå ha samma lärare som han hade. Jag hörde ju brorsan spela i blåsorkester och när jag var nio fick även jag börja i orkester. Musik blev verkligen roligt då!

När kom detta in att du själv ville skriva musik?

När jag var tolv ville jag också börja spela piano, jag ställdes i kö och i högstadiet fick jag äntligen plats. Jag började lyssna mycket på klassisk pianomusik och vid samma tidpunkt fick jag även möjlighet att inom ramen för kulturskolan få arrangering och musikteori. Jag minns att jag under en resa till Vietnam med familjen hörde en vals av Chopin och tänkte »det där kan jag också skriva«. Väl hemma komponerade jag mitt första seriösa stycke, en vals i Ass-dur i en slags Chopinanda, säger Teo och skrattar till.

Var detta startskottet?

Jo, jag var fjorton och började skriva mer och mer. Det jag skrev hamnade i byrålådan, mestadels var det pianostycken men också stycken för trumpet med piano och arrangemang för stråkar och blås. Från början hade jag nog tänkt att jag skulle läsa naturprogrammet, men jag kände mer och mer att det var musiken som drog. Jag minns att jag fick direktreklam från Musikkonservatoriet Falun och kollade genast in hemsidan och insåg vilka möjligheter som fanns.

Du sökte, du kom in – hur var första tiden på skolan?

Jag var jättenervös. Jag hade flyttat tjugofem mil hemifrån, ingen förälder fanns att luta sig mot på samma sätt som tidigare. Första året bodde jag rätt långt från skolan och det var helt nytt detta att laga mat, handla och planera dagliga bestyr. Jag var också nervös över hur allt skulle gå till i skolan, men den nervositeten släppte redan efter första skoldagen! Jag kom genast in i elevgruppen och äldre elever stöttade enormt. Jag kände mig överväldigad av gemenskapen och märkte genast att jag inte var ensam om att flytta hemifrån, nästan alla delade den känslan. Miljön här på skolan var så välkomnande, lokalerna mysiga. Men framförallt alla eleverna; här fanns inga gruppindelningar, ingen skillnad på om man är femton eller tjugotvå. Alla kommer samman i samma sociala sfär och vill syssla med musik och allt detta är en styrka för skolan eftersom så många kommer ensamma. Visst, man förlorar kanske en del kontakter i form av kompisar hemifrån, men man vinner också snabbt nya här. Ingen behöver känna sig utanför och man skapar kontakter för resten av livet. Dessutom startade vi redan första veckan med ett kompositionsprojekt där uppgiften var att vi skulle skriva för blåsare. Samma vecka fick vi i klassen höra det vi skrivit live. Återigen jättenervöst, men så himla roligt eftersom detta var första gången någonsin jag fick höra andra spela den musik som jag skrivit! En kanonstart på studietiden här!

Så, under åren här har du äntligen fått höra hur din musik låter?

Verkligen! Jag är väldigt imponerad över hur många professionella ensembler vi har fått jobba med här: Linnékvintetten, Uppsala kammarsolister, organisten Henrik Alinder, Falu kammarkör, Dalasinfoniettan, Gävle symfoniorkester. För att inte nämna skolans elever som i stor utsträckning spelat kompositionslinjens verk, dessutom ibland genreöverskridande projekt där vi kunnat arbeta med elever från inriktningarna folkmusik och jazz. Tiden här är grunden för hela mitt framtida musikliv; min resa såddes här och växer härifrån. Jag hade missat mycket om jag inte hade kommit hit.

Hur beskriver du din musik?

I grunden är Bach ledstjärnan, jag är barockmusiker i hjärtat och kontrapunkt har färgat mig. Men jag försöker konstant bredda mig själv, jag har exempelvis prövat ragtime, barbershop, tango, folkmusik; jag vill kunna ta in fler influenser, komma med nya idéer. I grunden är det ju samma toner vi alla har att jobba med, men med nya tankesätt är det fullt möjligt att omforma musikens uttryck.

Leif Åke Wiklund