SKICKA DIN ANSÖKAN Musikkonservatoriets logotyp

Vendela, åk 2, spelar fiol

Hallå där!

Vad kul att du är här! Jag heter Vendela Olsson och jag går mitt andra år på Musikkonservatoriet Falun med inriktning klassisk fiol. Jag kommer från Bäsna, vilket är en liten by i Gagnef med ungefär åttahundra invånare. Där bor jag i ett falurött hus med min mamma, pappa, lillebror och fyra hyggligt fluffiga katter.

Jag har alltid älskat musik. Jag började sjunga i princip samtidigt som jag lärde mig prata. Och vid en mycket späd ålder (sex, sju någonting) så började jag tjata på mina föräldrar: ”När får jag börja spela fiol?” Jag vet inte riktigt hur intresset för just fiol vaknade. Men jag kommer ihåg att vi hade en CD-skiva med De fyra årstiderna av Vivaldi som jag brukade ligga i sängen och lyssna på i vår gamla CD-spelare. Specifikt Vintern var en favorit. En annan teori jag har är att jag fått det från filmmusik som t.ex. Barbie Svansjön (rekommenderar starkt), som blev startskottet för min kärlek till Tchaikovsky.

Hur som helst så var det något krux på något sätt och jag skulle inte få börja spela fiol förrän i tredje klass. Men det insåg nog mina föräldrar att inte var ett vinnande koncept, så efter lite om och men fick jag vid sju års ålder börja spela fiol trots allt!

Det var i fjärdeklass som jag fick höra om konservatoriets existens för första gången. Det var min dåvarande fiollärare som berättade om skolan och jag bestämde mig direkt för att det var dit jag skulle. På högstadiet gick jag musikklass i Borlänge på Forssaklackskolan.

Men tiden går fort och plötsligt var det dags att göra sina gymnasieval. Ni kan kanske förstå att lärare och SYV inte blev särskilt glada när jag inte hade någon plan B, utan endast det något ambitiösa förstahandsvalet, spetsutbildningen på Musikkonservatoriet. Det var nog rätt övermodigt av mig, men jag visste bara inte vad jag skulle ta mig till annars. Jag antog absolut inte att jag skulle komma in men det hade varit mitt mål så länge så jag ville inte planera ”plan B” (we cross that bridge when we come to it). Som tur var kom jag ju in, så det tycks ha varit en bra strategi, dock vet jag inte om jag går så långt som att rekommendera detta.

Men kunde skolan leva upp till mina förväntningar? Jag hade haft gott om tid att bygga upp många sådana, förväntningar. Jag tänkte att alla skulle vara jätte duktiga och nivån väldigt hög. Och det tycker jag verkligen att stämmer. Dock är det inte oöverkomligt. Man behöver inte vara en superstar när man börjar i ettan, det är lugnt! Jag kan garantera dig att om du jobbar bra och kanske med en gnutta kärlek till musiken kommer du utvecklas otroligt fort.

Detta är mycket tack vare alla kompetenta lärare. Yvonne Persoon, som är lärare i klassisk fiol och kammarmusik, har lärt mig väldigt mycket och jag har blivit enormt mycket bättre sedan jag fått henne som lärare. Den positiva kulturen som finns och inspirationen man får från de andra eleverna tror jag också är oerhört viktigt för utvecklingen i sitt musicerande, men också som människa. Det är skönt att vara omgiven av personer som man delar musikintresset och spelglädjen med.

Något jag hade förberett mig på var att atmosfären inte skulle vara jätte toppen. Jag har ofta upplevt, framför allt inom klassisk musik, att det finns en stor rivalitet och en tydlig hierarki. Men jag blev positivt överraskad när det visade sig att stämningen var så bra som den är. Det finns en väldigt bra sammanhållning och en kärleksfull omgivning, vilket kommer både från lärare och elever.

De allra flesta har flyttat hemifrån, men det finns också de som pendlar. Jag pendlade nästan hela första året, fram till mars. Det är mycket bra anslutning mellan Falun och Borlänge, men det går endast en buss hem till mig som jag eventuellt skulle hinna ta. Dock jobbar min pappa i Borlänge så det gick att koordinera skjutsning på det sättet. Jag kanske hade två timmars restid varje dag om man inte räknar med väntetid. Nu på efterhand förstår jag inte hur jag orkade eller fick det att gå ihop. Det var det mina päron insåg. Det är ju en massa övande och dessutom en hel del att göra i gymnasieämnen också. Så den första mars flyttade jag till en liten lägenhet i Falun. Den ligger fem minuter från skolan. Jag är inneboende men har egen ingång. Egen toalett och dusch. Jag har också så att jag kan fixa mat; en frys, micro och ett köksskåp med spis och ett litet kylskåp. Den lilla hålan passar mig perfekt! Det finns även kök och dusch på skolan om man behöver det.

Att flytta var nog en av de bättre besluten i mitt liv. Det underlättar framförallt eftersom det kan förekomma kvällsrepetitioner och ibland morgonrepetitioner. Jag, som många andra, vill gärna vara på skolan på morgonen och kvällen för att öva. Man får även med den hela upplevelsen av kulturen som finns. Det är alltid folk på skolan, från klockan halv sex till elva på kvällen, så om du är en sådan där sällskapssjuk person så finns det alltid umgänge att uppsöka.

Testa dina vingar och sök till Musikkonservatoriet! Var inte rädd för att följa dina drömmar. Och om du inte är helt säker på om det är din dröm så är det helt klart värt att testa ändå och se vart det bär dig. Var beredd på att lägga ner hårt arbete, men du kommer också få en massa roliga och oförglömliga stunder. Jag har velat bli musiker större delen av mitt liv och Musikkonservatoriet ger mig bland de absolut bästa förutsättningarna jag kan få för att förhoppningsvis komma in på Musikhögkskolan och sedan bli en fullfjädrad musiker.

Hoppas vi ses i höst!

Vendela Olsson, studerar klassisk Violin vid Musikkonservatoriet Falun